Depression och ångest
Antidepressiva läkemedel är receptbelagda i Sverige och verkar långsammare än många väntar sig. Här går vi igenom skillnaden mellan SSRI, SNRI och mirtazapin, hur lång tid effekten dröjer, vad som gäller de första veckorna, varför behandlingen trappas ned stegvis och vad som krävs för att en pågående behandling ska kunna bedömas på nytt.
SSRI, SNRI och mirtazapin: hur de skiljer sig
SSRI som sertralin, escitalopram, citalopram och fluoxetin ökar tillgången på serotonin i hjärnan och är förstahandsval vid både depression och flera ångestsyndrom. SNRI som venlafaxin och duloxetin påverkar dessutom noradrenalin. Mirtazapin verkar på ett annat sätt, har uttalad dämpande effekt och tas därför på kvällen; det ökar ofta aptiten, vilket kan vara en fördel vid nedsatt matlust och en nackdel för den som inte vill gå upp i vikt. Vilket preparat som väljs styrs av diagnos, tidigare erfarenhet, övriga sjukdomar och läkemedel, sömn och biverkningsprofil, inte av en rangordning. Ingen av dessa substanser är narkotikaklassad, till skillnad från bensodiazepiner och centralstimulerande medel vid adhd, som lyder under särskilda regler och därför aldrig kan förskrivas över gränserna. Vid ångestsyndrom är psykologisk behandling ett likvärdigt alternativ eller ett komplement, och en kombination är ofta bättre än läkemedel ensamt.
Hur lång tid det tar innan effekten kommer
Räkna med två till sex veckor innan en tydlig effekt på stämningsläget märks, och ofta längre vid ångestsyndrom, där full effekt kan dröja ännu några veckor. Sömn och aptit förbättras ibland tidigare än nedstämdheten, medan biverkningarna typiskt kommer först: illamående, oro, huvudvärk och sömnstörning under de första dagarna, för att sedan avta. Den obalansen är den vanligaste orsaken till att någon avbryter behandlingen i förtid, precis innan den skulle ha börjat hjälpa. Dosen sätts ofta lågt i början och höjs stegvis, vilket förlänger tiden till effekt men gör starten uthärdlig. Ett byte av preparat görs sällan innan behandlingen har prövats i tillräcklig dos under tillräckligt lång tid, eftersom en för tidig växling gör att inget hinner utvärderas. För din del betyder det två saker: ha en uppföljning inbokad efter ett par veckor, och bedöm inte effekten dag för dag utan över veckor.
Ökad oro och tankar på att ta sitt liv i början av behandlingen
Under de första veckornas behandling, och efter varje dosändring, kan oro, rastlöshet och sömnsvårigheter tillfälligt förvärras, och tankar på att skada sig själv eller ta sitt liv kan nytillkomma eller förstärkas. Detta är tydligast hos personer under 25 år och står i produktinformationen för hela läkemedelsgruppen. Det är inte ett skäl att avstå från behandling, men det är ett skäl till tätare kontakt just i början, och till att någon närstående vet att behandlingen har inletts och kan säga till om något förändras. Kontakta vården samma dag om oron tilltar kraftigt, om du känner dig rastlös på ett sätt du inte känner igen eller om tankar på att ta ditt liv dyker upp eller blir starkare. Vid akut fara ring 112. Vänta inte till nästa inbokade besök, och avsluta inte behandlingen på egen hand utan att ta kontakt, eftersom ett abrupt avslut kan förvärra läget ytterligare.
Vanliga biverkningar
Vanligast vid SSRI och SNRI är illamående, huvudvärk, muntorrhet, svettningar, oro och sömnpåverkan i början, samt sexuella biverkningar som minskad lust, fördröjd orgasm och erektionssvårigheter, vilka ofta kvarstår under behandlingen och är ett vanligt skäl till byte. Mirtazapin ger framför allt dåsighet, ökad aptit och viktuppgång. Låg natriumhalt i blodet förekommer, särskilt hos äldre och vid samtidig vätskedrivande behandling, och kan ge trötthet, förvirring och ostadighet. Blödningsbenägenheten kan öka något, tydligast vid samtidig behandling med acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska läkemedel. Kombination med flera serotoninhöjande läkemedel, inklusive vissa smärtstillande och johannesört, kan i sällsynta fall ge serotonergt syndrom med feber, muskelryckningar, förvirring och snabb puls, vilket kräver akut vård. Berätta därför alltid om samtliga läkemedel och naturpreparat du använder. Bipacksedeln innehåller den fullständiga listan för ditt preparat.
Utsättningssymtom och nedtrappning
Ett abrupt avslut ger ofta utsättningssymtom: yrsel, elektriska stötkänslor i huvudet, illamående, irritabilitet, sömnsvårigheter, influensakänsla och overklighetskänslor. De kommer vanligen inom några dagar och är obehagliga snarare än farliga, men de förväxlas lätt med återfall, vilket kan leda till felaktiga slutsatser om att behandlingen behövs livet ut. Risken är störst vid preparat som lämnar kroppen snabbt, exempelvis venlafaxin och paroxetin, och minst vid fluoxetin som bryts ned långsamt. Därför trappas behandlingen ned stegvis, ofta över veckor till månader, och långsammare i de sista stegen än i de första, med möjlighet att stanna upp om symtomen blir besvärande. Ett missat dygn kan också ge symtom, vilket är ett praktiskt skäl att inte låta förpackningen ta slut. Planera nedtrappningen tillsammans med den läkare som följer behandlingen, och gör den inte samtidigt som en period med hög belastning.
Är antidepressiva beroendeframkallande?
Nej, inte i den mening som gäller för beroendeframkallande läkemedel. De ger inget rus, ingen drift att öka dosen och ingen toleransutveckling där effekten kräver mer och mer. Det som förväxlas med beroende är utsättningssymtomen, som är kroppens omställning när tillförseln upphör, och de hanteras med nedtrappning. Distinktionen är inte akademisk, eftersom bensodiazepiner och centralstimulerande medel däremot är narkotikaklassade, är förenade med beroenderisk och lyder under särskilda förskrivningsregler; de faller därmed utanför det ömsesidiga erkännandet av förskrivningar mellan EES-länder och kan aldrig förskrivas den vägen. Behandlingslängden vid depression bestäms av sjukdomsförloppet: behandlingen fortsätter en period efter att du blivit bra för att minska risken för återfall, och vid upprepade episoder kan den pågå längre. Det beslutet fattas tillsammans med den läkare som följer dig, inte utifrån en oro för beroende.
Så bedöms en förnyelse av en pågående behandling
Förnyelse av en förskrivning kostar 249,00 kr och avgiften avser läkarens medicinska bedömning, inte utfärdandet av en handling. Bedömningen sker skriftligt och i efterhand, utan videosamtal och utan telefonkontakt, och gäller en behandling som redan är insatt och utprovad och som du behöver kunna fortsätta utan avbrott. Läkaren behöver preparat, styrka och dos, hur länge du använt det, vem som satte in behandlingen, hur du mår nu, övriga läkemedel och sjukdomar. Bensodiazepiner och centralstimulerande medel vid adhd ingår aldrig, eftersom de är narkotikaklassade. Ska en behandling inledas för första gången, ska dosen ändras, har du försämrats, eller finns tankar på att ta ditt liv, hör det hemma i vården med regelbunden uppföljning; en skriftlig bedömning är då fel verktyg. Avslår läkaren av medicinska skäl återbetalas avgiften; lämnar du inte in begärda underlag sker ingen återbetalning.
Vem står bakom innehållet
Texten är skriven av redaktionen på MEDINOW Sp. z o.o. och medicinskt granskad av lek. Damian Wojno, läkare legitimerad i Polen, PWZ-nummer 3211301. Bedömningarna görs av läkare med polsk förskrivningsrätt, inom ramen för det ömsesidiga erkännandet av förskrivningar mellan länderna i EES. Vi driver ingen mottagning i Sverige, tillhör ingen region och tar inte över ansvaret för din pågående vård hos någon annan. Innehållet på sidan är allmän information och ersätter inte en individuell bedömning: det som står här kan aldrig avgöra vad som gäller just dig. Uppgifterna bygger på produktinformationen för respektive läkemedel och på svenska myndigheters publicerade regler, som ändras över tid. Ser något inaktuellt ut vill vi gärna få veta det, och vi rättar hellre en text än låter en läsare utgå från något som inte längre gäller. Vi tar inte emot ersättning från något läkemedelsföretag för innehållet på sidan, och inga produktnamn nämns för att marknadsföra dem: de står med därför att det är dem du möter på förpackningen och i bipacksedeln. Granskad: 2026-08-29.
Hur lång tid tar det innan de verkar?
Vanligen två till sex veckor innan effekten på stämningsläget är tydlig, ofta längre vid ångestsyndrom. Sömn och aptit kan förbättras tidigare. Biverkningar som illamående, oro och huvudvärk kommer däremot först och avtar sedan, vilket gör de första veckorna till den besvärligaste delen av behandlingen. Dosen höjs ofta stegvis, vilket förlänger tiden till effekt. Boka uppföljning efter ett par veckor och bedöm effekten över veckor, inte dag för dag.
Kan jag förnya receptet online?
Ja, om behandlingen redan är insatt och utprovad och du behöver fortsätta utan avbrott. En läkare tar då ställning skriftligt utifrån preparat, styrka, dos, behandlingstid, hur du mår nu samt övriga läkemedel och sjukdomar. Bedömningen kostar 249,00 kr. Bensodiazepiner och centralstimulerande medel vid adhd omfattas aldrig, eftersom de är narkotikaklassade. Ska behandling inledas eller dosen ändras hör det hemma i vården med uppföljning.
Får man sluta tvärt?
Nej. Ett abrupt avslut ger ofta utsättningssymtom som yrsel, elektriska stötkänslor i huvudet, illamående, irritabilitet och sömnsvårigheter inom några dagar. De är obehagliga snarare än farliga men förväxlas lätt med återfall. Behandlingen trappas därför ned stegvis, ofta över veckor till månader och långsammare i de sista stegen. Risken är störst för preparat som lämnar kroppen snabbt. Planera nedtrappningen med den läkare som följer dig.
Är de beroendeframkallande?
Nej, inte i den mening som gäller beroendeframkallande läkemedel: de ger inget rus, ingen drift att öka dosen och ingen toleransutveckling. Det som förväxlas med beroende är utsättningssymtomen vid för snabb nedtrappning. Bensodiazepiner och centralstimulerande medel är däremot narkotikaklassade och förenade med beroenderisk, och de lyder under särskilda förskrivningsregler som gör att de aldrig kan förskrivas över gränserna.
Går man upp i vikt?
Det beror på preparatet. Mirtazapin ökar ofta aptiten och ger viktuppgång, vilket kan vara en fördel vid nedsatt matlust. SSRI och SNRI påverkar vikten mer varierat: en del går ner i början när illamåendet är som mest uttalat och upp senare, andra märker ingen skillnad. Även själva depressionen påverkar aptit och aktivitetsnivå. Ta upp viktförändring vid uppföljningen, eftersom byte av preparat ofta är möjligt.